På senaste tiden har jag tänkt mycket på döden. Det är en ung tjej härifrån trakten som nyligen dog. Jag kände inte henne eller hennes familj så, men ändå kan jag inte sluta tänka på det. Den här tjejen hade barn, den yngsta var ett år gammal. Det är så himla tragiskt och sorligt så det skär i hjärtat på mig. Det gör så ont att veta att några därute sörjer så mycket så det gör värker i kropp och själ. Det som gör mest ont är ju att barnen kommer få växa upp utan mamma. Att en människa bara kan försvinna så, på så kort tid. Bara poff. Över en natt. Från att praktiskt finnas till att bara finnas i tanken på närstående. Och det värsta är att det händer varje dag. Jag blir så deprimerad.. Men jag är så glad för det jag har. Att mina närstående är friska!

Vad som piggar upp, iaf för mig, är att det snart är första advent! På fredag ska jag och Oliver köpa julklapparna och så ska vi på julbord i helgen. Förhoppningsvis så blir det nog julpyssel med. Så himla mysigt! På stan idag så satte de upp adventsprydnaden, eller vad kallar man det? Ni vet vad jag menar. Granen har kommit upp i Alvesta! Nu är det bara här hemma det ska sättas upp adventsljusstakar!

Imorse hade tenta, som jag verkligen inte kunde, så hej omtenta!
Inte bara det jag tyckte det kändes skit på tentan, mitt alarm på telefonen började ringa i väskan längst fram i salen, så de lyfte upp väskan och skrek "Vems telefon är det som ringer! Det anses som fusk om ni har telefonerna på..." bla bla bla.. Och så skar jag mig på pappret så att det började blöda. Värst av allt var att jag fick reda på att pappa har ringt om tid för avlivning till Iza, kl 14. Så nu har jag precis sagt hej då till henne. Jag ville inte följa med till veterinären. Det klarar jag bara inte av. Även fast hon är gammal och att det är på tiden, att det bara är skönt för henne, så är det jobbigt.

Som tur väl är så ska jag till Simone ikväll, så jag får annat att tänka på. Skulle inte förvåna mig om jag missar bussen eller att den inte ser mig i mörkret.. Hata.

Det var ju ett jävla tag sen jag uppdaterade här.. Det har ju hänt asmycket sen sist. När jag läser sista inlägget känns det som om jag levde i en helt annan värld. Då trodde jag att jag skulle plugga i Kalmar nu, men icke. Mina betyg skickades inte in till de skolorna som jag sökte (det som skulle "ske autonatiskt"), så jag blev inte antagen. Och därför fick jag söka nån kurs här hemma för att ha nått att göra. Då blev det psykologi, eftersom jag tyckte det var kul på gymnasiet. Men efter denna delkursen tycker jag att det är skitjobbigt - verligen! Läraren verkar göra allt för att man inte ska lyckas...
    Oliver tog körkort i tisdags. Sjukt skönt. Jag har inget körkort än så länge. Och alla tjatar på mig - tom grannarna! Så jävla tröttsamt - "Det är bara att ta det!" bla bla bla. Jag har inte tid just nu. Har ju två jobb + heltidsstudier att sköta. Jonas har ju också körkort nuförtiden, så båda dom som jag lovade mig själv att ha körkort före har det. Uppmuntrande.  


Studenten var förresten fantastisk! Längtar tillbaka varje dag.