Detta är ett inlägg jag fasar inför att skriva. Jag har så många fina vänner, så jag vet inte vem av de jag ska välja att skriva om. Känns väldigt orättvist att bara skriva om en person. Plus att det känns lite som att jag har ett liv före och efter jag åkte till London.

Min allra bästa vän är självklart den som stått ut med mig genom alla dessa tonårsår/problem och också alltid har accepterat mig för den jag är - Oliver. Men jag vet inte riktigt om det räknas eftersom han är min pojkvän.

En vän hemifrån som jag vet alltid kommer finnas för mig är älskade Jossan! Vi lärde känna varandra i ettan på gymnasiet då vi började i samma klass. Först brydde vi oss inte om varandra, sen gillade vi varandra, sen ogillade vi varandra, sen hatade vi varandra, sen älskade vi varandra - Ja, vad ska man säga? Tonåringar! Vi har varit med om så mycket tillsammans, som ni kanske förstår, på både gott och ont. Tyvärr blir det inte att vi pratar så ofta med varandra iom att jag är i London, men jag vet att hon alltid kommer finnas där för mig. Och jag hoppas att hon känner detsamma!

Den vännen jag just nu träffar som mest och har kommit mig nära inpå är Amanda. Vi träffas nästan dagligen och har lärt känna varandra på väldigt kort tid. Vi är väldigt lika på (skrämmande) många plan och har väldigt roligt ihop! Tänk om man kunde ha vetat det för 8 år sedan när vi träffades för första gången på högstadiet! Tyvärr har jag ingen bild som jag vill visa för allmänheten på oss två tillsammans...