Verkligen ett svårt ämne idag. Finns ju så många ögonblick att berätta om! Men ska man ta glada eller ledsna ögonblick? Tar ett skräckblandat och lyckligt ögonblick.

Det är den 9 juni 2009 och jag har väntat på denna dagen sen jag började skolan. Studenten. Förväntningarna va höga och alla möjliga förberedelser hade gjorts. Balen va avklarad och likaså alla prov/betygsättningar men också skattjakten. Det hade varit så mycket stress innan så man hade liksom inte riktigt varken fattat eller hunnit tänka på vad som händer sen. Och det är minuten innan min klass ska springa ut, när alla stod och trängdes i cafeterian som jag fattade att det skulle vara sista gången jag var på skolan. Sista gången jag träffade vissa av dessa personerna. Det var skräckblandad förtjusning! Jag blev livrädd och lycklig på samma gång. När jag väl sprang ut så blev jag så tagen att jag tappade andan. What a feeling!