så är jag förmodligen på svensk mark! Jag längtar fruktansvärt mycket, men samtidigt verkligen inte. Det är så mycket känslor med det här att åka hem så jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vart jag ska börja. Att säga hejdå är det värsta jag vet. Och att säga hejdå till de fina jag träffat här gör bokstavligen ont i mig. Men samtidigt gör saknaden efter Oliver, hundarna och Sverige också ont i mig. Hur jag än vrider och vänder på det, så blir det inte som jag vill.

Jag vill inte jobba som au pair.
Jag vill inte lämna mina vänner här.
Jag vill inte lämna London.
Jag vill inte vara utan Oliver.

Jag är så himla glad att jag åkte iväg som au pair. Det är det bästa jag gjort! Har lärt mig så sjukt mycket! En ny kultur, nya fantastiska människor, haft så himla roligt men framförallt så har jag lärt mig så mycket om mig själv.