Det som skulle hända under veckan, hände inatt. Så naturligt som det bara kan bli, men ändå så jädra ledsamt. Vi visste om det, men man blir ändå chockad på nått vis. Men det var skönt för henne, att äntligen få sluta lida. Jag vill tro att hon och Farfar har återförenats igen. Låter krystat, men jag hoppas verkligen det. Att de är tillsammans fast på ett annat, mycket bättre, ställe nu.

Jag tänker direkt på de gånger jag målat naglarna på henne, det gjorde jag sista gången vi träffades. Hon hade så mjuka händer. Och så på den fetaste möjliga julgröten, som Farmor gjorde. Som också var den godaste. Den var lika god som den var fet.
Som barn fick vi alltid en jättepåse med godis vid julaftons frukost, det var nog närmare ett kilo godis vi fick varje år! När vi hälsade på henne fick vi också nästan alltid en hundralapp var, jag och Jack, som vi skulle ha till "hemfärdsgodis".

Jag saknar Dig redan.
<3