Theresé och Alicia har varit hos mig och passat mig och mina hundar. Inte alla, men Pondus och Frasse. Det var verklige super att de kom, för jag hade inte klarat det själv! Taaaack, tjejer!

Att träna en hund att stå i hundgård tar en stund, jotack, jag vet. Vi har ju byggt en hundgård till Frasse här hemma. Under fem timmar under måndagen stod han i hundgården - och skällde konstant! Förbannat jobbigt. Påfrestande.
Det tyckte tydligen våra grannar också. En tjurig gammal tant kom och var Riktigt otrevlig. Surkärring! Hon sa att han skällde natt och dag, och under nätterna har vi honom inomhus, just för att han inte ska skälla! Men den kärringen stack innan man fick försvara sig och förklara detta.
Så skulle jag hämta posten. Så hittar jag en handskriven lapp som det står "Låt ej er hund stå och skälla hela dagen! Grannen!!"
Idiot, som inte ens vågar komma in hit, det är fan längre att gå till brevlådan än hem till oss. Fegis!

Det kommer ta minst en vecka att lära honom att stå i hundgården och inte skälla. Men under hela dagen idag har han stått där, och jag har solat utanför. Jag har verkligen skällt på honom när han skäller och berömt honom när han varit tyst. Jag har varit tusen gånger mer envis än han, och han är riktigt envis. Han är jakthund. Nu skäller han bara lite när jag är inomhus, annars inget. Och det är på en dags arbete. Det tycker jag faktiskt är jääävligt bra jobbat utav mig. Grannarna har ingenting är klaga på längre!

Farmors bortgång känns fortfarande helt sjuk. Jag fattar inte att hon är borta, borta för evigt! Begravningen är den första augusti och jag ska sjunga. Vet inte om jag klarar av det. Jag klarade av det, knappt, på farfars begravning.
När de nu båda är döda hoppas jag att de är tillsammans och det får mig att tänka på Maia Hirasawas låt, "Mattis and Maia", om man bara byter ut lite ord och namn ...