Varje dag ringer det folk från FlexiFront hem hit och söker pappa. Men han är ju aldrig hemma, och jag svarar nästan alltid när de ringer (iaf de senaste dagarna). När jag säger att pappa inte är hemma frågar de dirkekt;
- Är du hans fru?
- Nej.
- Är du hans dotter?
- Ja.
- Jaha, hehe. Hur gammal är du?

Första gången de ringde sa jag ju givetvis att jag var 18, av ren reflex. Men det skulle jag ju inte gjort. De försökte ju sälja en massa till mig nu. Och när jag sa nej (inte bara en gång) så "Nämen, lilla du. Varför inte?" osv och fick mig känna mig jättedum så jag sa bara nej och la på luren. Usch. Så nu när de ringer är jag 17 och inte myndig. Jävla telefonförsäljare.

---

Igår när familjen tittade på "Oskyldigt dömd" kom jag på att det var sista natten på jättelänge som jag skulle sova i min egna säng. Det blir det ju eftersom jag ska sova hos Alicias farmor inatt, och natten mellan fredag och lördag ska jag sova hos Theresé. Sen är det lördag då jag bara ska hem och packa för att sen bege mig till Oliver eftersom vi åker sent på lrdagsnatten/tidigtidig söndagsmorgon. Jag kan inte förneka att det känns lite sorligt. Jag älskar min säng.