Nu sitter jag uppe i Stöten med hela familjen.. det är jättemysigt! Stugan är stor och fin, fräsch! Alla plockar med sina saker, vissa kollar på film. Vägen hit var lååååååång, det var halt och dimmigt. Och som tur var körde Am's pojkvän Ola, och inte Am. För då hade vi inte varit vid liv just nu. Seriöst.

Igår tog Leijons och jag tåget till Malmö, gick lite på stan, käkade och gick på Jesus Christ Superstar. Jag trodde att jag skulle älska den.. och det var ju bara förnamnet! Tyvärr svek Ola Salo mig, så det var nån annan kille som spelade Judas. Men det spelade ingen roll - det var så grymt bra ändå! Skådespelet, sången, musiken, scenen, ljuset var så himla fantastiskt! Jag satt med öppen mun hela föreställningen. Jag köpte mig ett program och jag kan inte släppa det ur sikte!
Efter det stack vi och käkade på en jättefin resturang, Paddy's. Sen gick vi och la oss på våra hotellrum. Det blev en tidig uppstigning idag, redan klockan 06.00 imorse steg vi upp. Och egentligen så öppnar de inte hotellet frukosten förens 07.30, vårt tog gick 7.14. Så vi frågade om det fanns nån möjlighet att få bar någon macka lite tidigare. De sa att det var inga problem - "Det är bara att gå ner till frukosten". Så vi gick ner och trodde att de kanske hade brett en macka åt oss. Men när vi kom ner så var hela frukosten framme. Stackars personal som fått gå upp säkert timmar tidigare, bara för att vi skulle få frukost. Det är vad jag kallar personal!

Vi var tidiga till tåget och tåget stod redan på perrongen (eller vad det heter), så vi gick in och satte oss på våra platser och la våra väskor där de skulle va. Det gick ju människor fram- och tillbaka, så man tänkte ju inte på det efter ett tag. Helt plötsligt hör jag hur Oliver skriker "Vafan?!" och springer ut ur tåget. Jag fattar ju ingenting och så hör jag ett par längre fram i tåget ropa "Tog de väskan?!" på grov skånska och jag sprang efter Oliver, var ju rädd att han skulle få stryk eller nått. Men det var ingen fara. Innan jag var ute ur tåget så var Oliver tillbaka, med väskan i handen.
Tänk på det nästa gång ni åker tåg, ha era väskor i närheten och håll alltid ett öga på väskorna! Det är jättelätt att bara låtsas att det är sin egna väska och gå därifrån. Efter den incidensen kunde ju inte jag slappna av överhuvudtaget.

Men nu ska vi kolla på sällskapsresan, hela familjen. Jag vreklige njuter av dethär! Så mysigt!

Jag ska inte bryta några ben.