Sista

Åh, det är mycket som är sista nu. Allt är sista. För sen har jag ingen aning om vad som händer. Och det är läskigt. Jävligt läskigt...

Igår hade jag min sista sånglektion hos Lilian på Musikskolan. Fyfan. Jag har liksom gått där sen sjuan. Och nu bara tar det slut.. Det senaste året har jag dessutom varit där jättemycket. Flera gånger i veckan. Och nu är jag inte längre medlem där. När/om jag ska dit nästa gång, så ska jag bara dricka kaffe. Helt sjukt. Jag saknar sånglektionerna jättemycket redan. Det är så sorligt så att jag nästan börjar gråta. Vart ska jag ta vägen nu?

I skolan idag fikade vi på religionen och fick reda på betyg. Sen på arbetsmiljön så skulle vi bara göra en utvärdering och så fick reda på betyg. På min sista lektion så fick jag även där bara reda på betygen för att sen gå. Gött som satan! Jag är nöjd med de betygen jag fick reda på idag, de är bättre än jag trodde. Kanske att jag kommer in på Kalmar ändå! För fy, vad kul det hade varit!
     Fick ett brev hem idag. Från Kulturama i Stockholm, det var reklam/Info om en sång(jazz/soul/rock)-utbildning där. Och den verkade ju helt fantastisk, nästan för bra för att vara sann. Jazz har jag ju kommit fram till hos Lilian, att det är min grej.. Jag ska söka. Sen får vi se hur det går. Kanske att jag inte söker iår. Får se. Men jag undrar vem som hade rekomenderat just den linjen ..

Kände att jag tappade den röda tråden där.. Sista.

Idag så fick jag höra låten som min klass ska springa ut i. Det har sannerligen något med "sista" att göra. Det är liksom det sista vi ska göra som klass. Herregud. Jag rös när jag hörde den. Herregud. Det var nästan sådär chockartat.. Men den är grymt bra! Bättre än alla andras!

OCH så läste jag precis precis ut den sista boken i Twilight-serien. Och det är så sjukt tråkigt. Nu känns det ju så tomt. Jag vill veta meeeeeeeeeeer! Snälla Stephanie Meyer, skriv fler böcker till serien!!!!
    Jag vill inte läsa nått annat nu, känner jag. Men jag måste ju läsa nått..

9 maj - känslornas dag?

Jag vaknade av väckarklockan tidigt på morgonen med Oliver bredvid mig. Vi gick upp och gjorde oss i ordning, det var ju kalasdags. Mormor fyller 80 år.
    Äntligen har jag fått tag på den fjärde boken i Twilight-serien, jippi! ren Glädje. Så jag läste den hela vägen till mormor och morfar. Väl där var Emma, utan henne hade jag aldrig klarat av ett släktkalas. Lättnad.
    Sen kom jag på att det ju var exakt en månad till studenten - 9 juni. Jag fylldes med en blandning av känslor, glädje, rädsla, längtan. Lustigt att man kan längta och inte längta så mycket till en så, egentligen, hemsk dag. Jag har ju inte en jävla aning vad jag ska göra sen. Från att vara studerande till arbetslös, på bara några timmar ..
    På släktkalaset så tittade vi på gamla band från när kusinerna var små. Nostalgi. Och så fylldes man av kärlek. Mormor och morfar är ju så söta mot varandra. "Tänk att min lilla flicka fyller 80 år idag!" och så puss.
    När vi åkte hem, så kände jag lättnad. Det är ganska ansträngande att vara på skältkalas, faktiskt. Men när vi kört en stund så ser vi en varningstriangel, saktar ner farten och tittar extra noga för vad som har hänt. Så ser vi en bekant bil nere vid vägkanten, och jag tittar som hastigast på regristreringsnummret. Då fattar jag att det var ju Samuel och Thereses bil. Livrädd blev jag då! Vi stannade och tittade på bilen direkt. Hela framrutan var krossad, men annars så var det inga större skador på bilen. Det var hår på rutan, och eftersom Oliver var med så var han ju framme direkt "Fjolårskalv. De har krockat med en älg."
    Vi ringer upp Samuel, men får inget svar. Då blev man ju livrädd. Usch. Inte en till tänkte jag, det pallar jag inte.. Men vi fick tag på de sen, och allting va bra. De var inne på akuten, så vi åkte dit och kollade till alla. De verkade må bra, så vi åkte hem för att sova.
    Eftersom vi var inne på akuten, så stängde jag av telefonen. Och jag satte inte på den förrän jag skulle går och lägga mig. hade glömt att jag stängt av den.
    Då får jag en massa sms där det står att jag och Simone vunnit "Bästa Film" i Guldrosegalan, Växjös filmfestival. Då blir man ju sjukt stolt, även fast det inte var någon stor filmfestival. Får se vad priset blir. Nyfikenhet.
    När jag lägger mig har jag dessutom halsont. Inte en lika kul känsla.


RSS 2.0