Jag vaknade av väckarklockan tidigt på morgonen med Oliver bredvid mig. Vi gick upp och gjorde oss i ordning, det var ju kalasdags. Mormor fyller 80 år.
    Äntligen har jag fått tag på den fjärde boken i Twilight-serien, jippi! ren Glädje. Så jag läste den hela vägen till mormor och morfar. Väl där var Emma, utan henne hade jag aldrig klarat av ett släktkalas. Lättnad.
    Sen kom jag på att det ju var exakt en månad till studenten - 9 juni. Jag fylldes med en blandning av känslor, glädje, rädsla, längtan. Lustigt att man kan längta och inte längta så mycket till en så, egentligen, hemsk dag. Jag har ju inte en jävla aning vad jag ska göra sen. Från att vara studerande till arbetslös, på bara några timmar ..
    På släktkalaset så tittade vi på gamla band från när kusinerna var små. Nostalgi. Och så fylldes man av kärlek. Mormor och morfar är ju så söta mot varandra. "Tänk att min lilla flicka fyller 80 år idag!" och så puss.
    När vi åkte hem, så kände jag lättnad. Det är ganska ansträngande att vara på skältkalas, faktiskt. Men när vi kört en stund så ser vi en varningstriangel, saktar ner farten och tittar extra noga för vad som har hänt. Så ser vi en bekant bil nere vid vägkanten, och jag tittar som hastigast på regristreringsnummret. Då fattar jag att det var ju Samuel och Thereses bil. Livrädd blev jag då! Vi stannade och tittade på bilen direkt. Hela framrutan var krossad, men annars så var det inga större skador på bilen. Det var hår på rutan, och eftersom Oliver var med så var han ju framme direkt "Fjolårskalv. De har krockat med en älg."
    Vi ringer upp Samuel, men får inget svar. Då blev man ju livrädd. Usch. Inte en till tänkte jag, det pallar jag inte.. Men vi fick tag på de sen, och allting va bra. De var inne på akuten, så vi åkte dit och kollade till alla. De verkade må bra, så vi åkte hem för att sova.
    Eftersom vi var inne på akuten, så stängde jag av telefonen. Och jag satte inte på den förrän jag skulle går och lägga mig. hade glömt att jag stängt av den.
    Då får jag en massa sms där det står att jag och Simone vunnit "Bästa Film" i Guldrosegalan, Växjös filmfestival. Då blir man ju sjukt stolt, även fast det inte var någon stor filmfestival. Får se vad priset blir. Nyfikenhet.
    När jag lägger mig har jag dessutom halsont. Inte en lika kul känsla.