På senaste tiden har jag tänkt mycket på döden. Det är en ung tjej härifrån trakten som nyligen dog. Jag kände inte henne eller hennes familj så, men ändå kan jag inte sluta tänka på det. Den här tjejen hade barn, den yngsta var ett år gammal. Det är så himla tragiskt och sorligt så det skär i hjärtat på mig. Det gör så ont att veta att några därute sörjer så mycket så det gör värker i kropp och själ. Det som gör mest ont är ju att barnen kommer få växa upp utan mamma. Att en människa bara kan försvinna så, på så kort tid. Bara poff. Över en natt. Från att praktiskt finnas till att bara finnas i tanken på närstående. Och det värsta är att det händer varje dag. Jag blir så deprimerad.. Men jag är så glad för det jag har. Att mina närstående är friska!

Vad som piggar upp, iaf för mig, är att det snart är första advent! På fredag ska jag och Oliver köpa julklapparna och så ska vi på julbord i helgen. Förhoppningsvis så blir det nog julpyssel med. Så himla mysigt! På stan idag så satte de upp adventsprydnaden, eller vad kallar man det? Ni vet vad jag menar. Granen har kommit upp i Alvesta! Nu är det bara här hemma det ska sättas upp adventsljusstakar!