Imorse hade tenta, som jag verkligen inte kunde, så hej omtenta!
Inte bara det jag tyckte det kändes skit på tentan, mitt alarm på telefonen började ringa i väskan längst fram i salen, så de lyfte upp väskan och skrek "Vems telefon är det som ringer! Det anses som fusk om ni har telefonerna på..." bla bla bla.. Och så skar jag mig på pappret så att det började blöda. Värst av allt var att jag fick reda på att pappa har ringt om tid för avlivning till Iza, kl 14. Så nu har jag precis sagt hej då till henne. Jag ville inte följa med till veterinären. Det klarar jag bara inte av. Även fast hon är gammal och att det är på tiden, att det bara är skönt för henne, så är det jobbigt.

Som tur väl är så ska jag till Simone ikväll, så jag får annat att tänka på. Skulle inte förvåna mig om jag missar bussen eller att den inte ser mig i mörkret.. Hata.

Det var ju ett jävla tag sen jag uppdaterade här.. Det har ju hänt asmycket sen sist. När jag läser sista inlägget känns det som om jag levde i en helt annan värld. Då trodde jag att jag skulle plugga i Kalmar nu, men icke. Mina betyg skickades inte in till de skolorna som jag sökte (det som skulle "ske autonatiskt"), så jag blev inte antagen. Och därför fick jag söka nån kurs här hemma för att ha nått att göra. Då blev det psykologi, eftersom jag tyckte det var kul på gymnasiet. Men efter denna delkursen tycker jag att det är skitjobbigt - verligen! Läraren verkar göra allt för att man inte ska lyckas...
    Oliver tog körkort i tisdags. Sjukt skönt. Jag har inget körkort än så länge. Och alla tjatar på mig - tom grannarna! Så jävla tröttsamt - "Det är bara att ta det!" bla bla bla. Jag har inte tid just nu. Har ju två jobb + heltidsstudier att sköta. Jonas har ju också körkort nuförtiden, så båda dom som jag lovade mig själv att ha körkort före har det. Uppmuntrande.  


Studenten var förresten fantastisk! Längtar tillbaka varje dag.