Dags att börja blogga igen?
Jag tror jag ska börja blogga igen, för äntligen har jag ett ämne att skriva om; Jag som au pair i London!
Alla papperna som behövs för detta skickade jag i torsdags. 4 timmar senare ringer de från argenturen och intevjuar mig. Nästa dag läser jag mejlen och då har jag en familj! Nu återstår bara ett samtal med familjen, så får vi se vad som händer! Till London kommer jag iaf :) Det känns skönt!
Men jävlar vad jag är nervös inför detta samtal. Min engelska är minst sagt knaggig!
Tanken är att detta ska bli mitt livs äventyr där jag får lära känna mig själv, nya människor, London och dess kultur. Som 11-åring lovade jag mig själv att jag skulle dit och nu är det dags!
Jag ser framemot detta med både glädje och rädsla! Hoppas på det bästa!
By the way, Oliver stack på sitt lilla äventyr imorse! Han kommer nog snart fram till Inverness i Skottland skulle jag tro. Jag vet inte om jag ska vara ledsen eller glad, så jag är det båda. För vad jag kommer sakna honom! Han ska ju vara borta i fem veckor, utan telefeon och internet! (Eller nåja, inte heelt utan telefon, men vafaan). Men samtidigt är jag glad för hans skull, han vill ju detta och har sett framemot det jättemycket. Jag kan bara hoppas att det blir som han har tänkt sig eller bättre :)
Alla papperna som behövs för detta skickade jag i torsdags. 4 timmar senare ringer de från argenturen och intevjuar mig. Nästa dag läser jag mejlen och då har jag en familj! Nu återstår bara ett samtal med familjen, så får vi se vad som händer! Till London kommer jag iaf :) Det känns skönt!
Men jävlar vad jag är nervös inför detta samtal. Min engelska är minst sagt knaggig!
Tanken är att detta ska bli mitt livs äventyr där jag får lära känna mig själv, nya människor, London och dess kultur. Som 11-åring lovade jag mig själv att jag skulle dit och nu är det dags!
Jag ser framemot detta med både glädje och rädsla! Hoppas på det bästa!
By the way, Oliver stack på sitt lilla äventyr imorse! Han kommer nog snart fram till Inverness i Skottland skulle jag tro. Jag vet inte om jag ska vara ledsen eller glad, så jag är det båda. För vad jag kommer sakna honom! Han ska ju vara borta i fem veckor, utan telefeon och internet! (Eller nåja, inte heelt utan telefon, men vafaan). Men samtidigt är jag glad för hans skull, han vill ju detta och har sett framemot det jättemycket. Jag kan bara hoppas att det blir som han har tänkt sig eller bättre :)
Kommentarer
Trackback