Jag var nervös igår morse när jag vaknade - för att åka och bo hos P's farmor och farfar (famå å fafa) över en natt. På tåget dit satt det ett par, inte hela fula, svenska killar i sätena framför mig. Jag ringde hem för att de skulle höra att jag var ifrån Sverige, men de verkade inte bry sig alls, tråkigt nog. Och feg som jag är så vågade jag inte heller ta nån kontakt med de. Blyga Moa är alltså fortfarande inte helt borta. Skönt.

När jag kom fram så tog vi en promenad kring området. En promenad längs stranden. Åh, vad jag längtade hem till min kära Oliver då. För vet ju hur mycket havet betyder för honom, för oss. Vi älskar båda två havet. Älskar doften av havet och allt därtill. När jag blir vuxen ska jag definitivt köpa ett hus vid havet/sjön! Det vet jag ju att Oliver också vill :)
När vi sett det fina området så åkte vi till nån båtklubb vid hamnen och tog ett glas vin. Därefter serverades det middag hemma i lägenheten - köttbullar! Alla verkar vilja bjuda mig på köttbullar! Haha, och jag som hört att det inte ens är svenskt utan mer turkiskt? Aja, jag älskar köttbullar iaf.

Jag saknar mina mor- och farföräldrar! Tyvärr lever bara hälften av de. Saknar mormor och morfars kvällste i vardagsrummet framför nyheterna (och eventuellt brasan). Morfars dragspelande. Mormors mat och kakor. När jag målade farmors naglar och löste sökord tillsammans med henne. Farfars humor och sprallighet.
Ska mejla morfar snart! De fick ju ett vykort i förra veckan. Han och mormor har skaffat skype och webkamera, så de kan skypa med mig! Ser jag framemot! :)