Söndagkväll igen. Har alltid lite smått ångest på söndagar, men idag är söndagsångesten lite värre än vanligt. Ja, för nu är Oliver hemma igen. Och jag är kvar här. I åtta veckor till. Just nu känns det som en lååång tid. Samtidigt är det bara åtta veckor kvar med mina fina älskade vänner i denna underbara stad. Nedräkningen har börjat.

Men har iaf haft en jättebra helg. Full med kärlek, roliga nya minnen och ett par nya converse :)

Nu blir det ett nytt avsnitt av solsidan!

Igår va det den tredje februari. Vilket innebar att det va två månader sen Oliver va här sist. En månad sen jag kom tillbaka till London efter julledigheten. Och två månader tills jag åker hem. För gott!

Det är med blandade känslor jag åker hem, jag lämnar ju alla mina fina och älskade vänner som jag fått här. Lämnar en stad jag fullkomligt älskar. Men det ska bli skönt att komma hem också, slippa längta och sakna så mycket där hemma. Och få börja om på ny kula. Kanske börja studera. Eller jobba. Vem vet?

Jag ska försöka de kommande månaderna att njuta av fulla drag varje dag. Leva i nuet. Just nu är Oliver och Carl-Magnus på besök. Det är helt fantastiskt att ha sin kärlek nära igen. Kunna pussa på och bli pussad på igen. Hoppas på att det blir vardag igen sen.

Igår va vi och såg Big Ben, Westminister Abbey, Trafalgar Square och Picadilly Circus. På kvällen tog vi en öl eller två på en pub i Hampstead med Amanda. Idag såg vi London Bridge och Tower Bridge, sen gick vi på en skräckattraktion vid namn The London Bridge Experience And The London Tombs! Skitläskigt, men fan så roligt :)

När jag jobbat färdigt och klev in genom dörren till huset så låg där ett grönt, stort paket från Svearike! LYCKA! I dettta paket låg det massa gottgott godis, daim och en di leva-skiva som jag önskar mig! TACK SYSTER! :D

 

Är glad i hela kroppen, själen och hjärtat för min älskade fina är påväg till London och mig!
Dagen har smygit sig fram, men snartsnartsnart är han här! Jag ska möta upp Oliver och Carl-Magnus på tågstationen vid typ kl 20.15.

Men innan dess ska jag jobba ett pass.

 

förresten! Såg Jude Law utanför skolan igår! (två gånger)

Jag köpte en ny almanacka för någon dag sen. Så skulle jag skriva ner familjens alla födelsedagar. Inte kan det väl stämma att Jack ska fylla 17 iår?!

Han är ju liten.

Och med det säger jag godnatt efter en kväll i Bethnal Green med mina fina!
xx

YÄÄY! Idag, äntligen, kom mitt godis som jag beställde hemifrån! Måste kostat skjortan för mor och far min! (Och Jack?) Det var hur många frimärken som helst...
Paketet kom i perfekt tid! Jag städar nämligen huset och hade allmänt tråkigt och va väääääldigt sugen på godis!

Eftersom damen i huset är ifrån Skottland så ska det lagas till haggis till middag idag. För just idag firar man Robert Burns Day. När jag fick frågan om jag ville smaka haggis så svarade jag ja, mest för att jag älskar mat och inte är alls kräsen. Men sen när jag kollade upp vad det va blev jag lite osäker.... Jag kan ju säga att det var tur att man drack whiskey till!!

När man skär upp haggisen så läser man upp en dikt som Mr Burns skrev (tror jag) och sen öppnar man det på ett speciellt sätt. Jag fattade ingenting av dikten, eftersom den lästes upp på skottska. Men det var roligt att lära känna en ny tradition, även fast den inte är så stor. Eller God.

Idag gjorde jag, P och grannpojken ett pepparkakshus! Jag har aldrig byggt ett pepparkakshus förut, bara dekorerat ett. Gu, vad svårt det är! Är verkligen imponerad av de som verkligen får till det... Sockret stelnar ju fan på en gång och så bränner man ju sig aslätt.

Bygget kanske är så fint, men dekorationen tycker jag pojkarna skötte bra.




Det är jättemycket snö här i London, dvs 7 cm. Yes, det är mycket Här! Britterna kan inte hantera snö what so ever. Har kompisar som skulle åka i lördags hem till sverige men som fortfarande är kvar i London. Så nu är jag ju livrädd att jag tvingas stanna kvar här över jul jag också. Hoppashoppashoppashoppas inte! Vill verkligen hem.

Igår lussade jag och Amanda för "våra" barn. Vet inte om barnen tyckte det va så roligt, men de vuxna tyckte det va jättebra och ville inte att vi skulle sluta sjunga, trots att våran lilla repetoir va slut sedan länge. Roligt att det var uppskattat :) Barnen tyckte mest det va fusk att vi hade skrivit ner texten på papptallrikarna (som man har för skydd mot stearinet ni vet, gammalt känt trick).

Det vart lite som en julafton igår eftersom vi också delade ut våra julklappar. P blev jätteglad för sin lilla bil. Han har hur många som helst, så det va inte helt lätt att hitta nån bil han inte hade. Skönt att det blev lyckat!

Jag hade hoppats på att titta på Lucia-firandet på svtplay imorse, men då funkade inte internet. Ska titta på det så fort jag får lite ro i kroppen. Och internet fungerar. Jag har inte ens kunnat se dagens avsnitt av julkalendern.

Alla som känner mig skulle kalla mig julnörd. Jag börjar lyssna på julmusik i oktober. Börjar med julklapparna i september (köper Olivers med). I vanliga fall så bakar jag all julgodis och sötsaker till jul. Men iår har det inte blivit nått av det. Och jag saknar det nästan lika mycket som jag längtar hem. Vilket är väldigt mycket!
Min familj har inte på de senaste åren slagit in julklapparna (bara deras julklappar till mig) för jag ääääälskar att pyssla och slå in julklappar. Iår gör jag det åt min värdfamilj istället. Bara det att de inte har riktigt tejp (dubbelhäftande) och de har inte ens snören. Hur kul är det att slå in då? Det blir ju liksom inte finare än vad pappret är. Vilket är köpt på IKEA. De har inte nån juldekoration what so ever! Blir så ledsen, det märks ju inte ens att det är jul här. Ingen julkänsla alls. Hemma får man julkänsla redan första advent när man tänder första ljuset. På tal om ljus, det får jag inte tända något.

Känner mig väldigt depp just nu. Känns som om tiden står still just nu för att det är 9 dagar kvar tills jag åker hem.
Det blir ju inte bättre av att mamma ringer och frågar mig var vi brukar ha vissa julsaker eller skickar mms hur juligt det är hemma.

En viss liten dam vid namn Alexandra Björk är här hos mig och förgyller min lördagskväll!
Vi lyssnar och på The Ark och gråter en skvätt över att de ska lägga ner!

Kul att jag ska skriva detta inlägget en dag när jag verkligen ser ut som fan...
Eftersom jag ska städa idag så har jag på mig mjukisbyxor (med leggings under så jag håller värmen) och så har jag långarmat och tjocktröja! På fötterna har jag dubbla sockar. Om det är kallt? JA! Fast tro det eller ej, det är hela 17 grader i huset för tillfället (varmt för att vara här!)

 

Tittade precis på julkalendern och käkade frukost. Så himla mysigt! Årets julkalender tycker jag är riktigt bra - förstårs inte lika bra som mysteriet på greveholm, sunes jul eller pelle svanslös. Men ändå vääldigt bra!

Om två veckor är jag hemma i Hjortsberga! Då ska jag baka julgodis och städa för att sen på kvällen åka till Leijons och käka julbord som har blivit en tradition! Myyyyyyyys :) För två veckor (och en dag) kom Annamia och Sofie - fatta vad fort tiden går! Love it!

 

Jag skulle inte kalla mig själv religiös eller troende. Men jag accepterar och respekterar att andra är det. Religion har nog i många fall räddat många människor. Samtidigt som jag tror att det stjälpt många människor - iom alla krig. Tänk om alla bara hade kunnat acceptera varandra, vad enkelt det hade varit.

Som kvinna kan jag känna att vissa religioner är väldigt orättvisa. För orättvisa för att vara sanna. Eller jag vet inte, kanske blandar jag ihop religion med kultur? Kan bara inte tro att vissa människor kan styra och bestämma över andra pga deras kön och ålder. Tex att de äldre männen säljer bort sina småflickor. Vill inte tro att Gud, eller vem det nu är, gör en så orättvis värld.

Nu känner jag att det blev väldigt djupt och invecklat......

Verkligen ett svårt ämne idag. Finns ju så många ögonblick att berätta om! Men ska man ta glada eller ledsna ögonblick? Tar ett skräckblandat och lyckligt ögonblick.

Det är den 9 juni 2009 och jag har väntat på denna dagen sen jag började skolan. Studenten. Förväntningarna va höga och alla möjliga förberedelser hade gjorts. Balen va avklarad och likaså alla prov/betygsättningar men också skattjakten. Det hade varit så mycket stress innan så man hade liksom inte riktigt varken fattat eller hunnit tänka på vad som händer sen. Och det är minuten innan min klass ska springa ut, när alla stod och trängdes i cafeterian som jag fattade att det skulle vara sista gången jag var på skolan. Sista gången jag träffade vissa av dessa personerna. Det var skräckblandad förtjusning! Jag blev livrädd och lycklig på samma gång. När jag väl sprang ut så blev jag så tagen att jag tappade andan. What a feeling!

Detta är ett inlägg jag fasar inför att skriva. Jag har så många fina vänner, så jag vet inte vem av de jag ska välja att skriva om. Känns väldigt orättvist att bara skriva om en person. Plus att det känns lite som att jag har ett liv före och efter jag åkte till London.

Min allra bästa vän är självklart den som stått ut med mig genom alla dessa tonårsår/problem och också alltid har accepterat mig för den jag är - Oliver. Men jag vet inte riktigt om det räknas eftersom han är min pojkvän.

En vän hemifrån som jag vet alltid kommer finnas för mig är älskade Jossan! Vi lärde känna varandra i ettan på gymnasiet då vi började i samma klass. Först brydde vi oss inte om varandra, sen gillade vi varandra, sen ogillade vi varandra, sen hatade vi varandra, sen älskade vi varandra - Ja, vad ska man säga? Tonåringar! Vi har varit med om så mycket tillsammans, som ni kanske förstår, på både gott och ont. Tyvärr blir det inte att vi pratar så ofta med varandra iom att jag är i London, men jag vet att hon alltid kommer finnas där för mig. Och jag hoppas att hon känner detsamma!

Den vännen jag just nu träffar som mest och har kommit mig nära inpå är Amanda. Vi träffas nästan dagligen och har lärt känna varandra på väldigt kort tid. Vi är väldigt lika på (skrämmande) många plan och har väldigt roligt ihop! Tänk om man kunde ha vetat det för 8 år sedan när vi träffades för första gången på högstadiet! Tyvärr har jag ingen bild som jag vill visa för allmänheten på oss två tillsammans...

Imorse när jag vaknade och tittade ut genom fönstret så snöade det - och aldrig har jag sett P så glad! Själv blev jag inte lika glad just för att det snöade. Det är ju ändå inte tillräckligt kallt här för att snön ska ligga kvar utan det blir bara slask och äckligt. Blött och kallt. Eländigt.
För att göra det ännu mer eländigt så sa M att snön kan göra att flygplatserna stänger ner. Vilket innebär att Oliver och hans familj kanske inte alls kan komma hit imorgon - då bryter jag ihop! Längtar så fruktansvärt efter Oliver!!!
Men det borde inte bli så, för sååå mycket snöar det verkligen inte! Egentligen är det ingenting. Men de kan ju inte snö i detta landet.

Sen blev dagen ännu lite mer eländig när Alex, dagens sällskap, skickade ett sms som sa att hon blivit sjuk. Hoppas hon blir bättre snart.

Internet krabbar som fan och har gjort i flera dagar. Jag känner mig helt handikappad utan internet. Kan inte ringa hem, inte lyssna på musik, inte kolla mailen osvosv. När jag väl får igång internet är Oliver inloggad och vi bestämmer oss för att skypa. Men då får jag inte igång skype. Och sen lägger internet ner igen. För tillfället har internet funkat i ca 20 min, får väl se hur länge det funkar.

Just nu ligger jag under täcket i soffan och kollar på den jobbigaste av alla Wallander-filmerna, Hemligheten. Får se vad som händer senare.

Great day, huh?!

Ligger helt utmattad i sängen nu. Jag är trött, ledsen, förväntansfull, glad, överlycklig och besviken.

Vi har gått, gått och gått idag. Och gjorde igår också. Mina ben och rygg är helt slut. Jag är ledsen för att helgen redan är över och att min syster och hennes vän ska åka hem imorgonbitti (om de nu kommer hem med all snö?). Besviken för att tiden går så himla fort. Känns som om de kom igår!
Jag längtar och är väldigt förväntansfull inför julen och allt som hör till. Men framför allt överlycklig och förväntansfull över att Oliver och hans familj snart är här. Och snacka om jag är glad - skulle köpa ett par Dr. Martens idag för £75, men köpte de för £40!!

Jag hatar att säga hejdå - jag börjar bara grina! Även fast det bara gäller för 26 dagar. Det är inte ens en månad! Och det är superlöjligt. Jag har ändå så mycket att se framemot här. Oliver och hans famlj kommer redan på onsdag. Och sen är det ju jul.

Berättar mer om min helg nån annan gång, för nu är jag så himla trött!!

Nu ligger jag heeelt utmattad i sängen. I min älskade, breda och otroligt sköna säng. Idag har vi verkligen hunnit med mycket! En proppfull dag!
Vi tog buss (dubbeltäckare och givetvis satt vi högst upp, längst fram) åkte förbi abbey road till baker street. Gick till oxford street och tog en vända på primark, buss till knightsbridge och harrods, lunch på starbucks, gick till buckingham palace, fortsatte till picadilly circus. Därifrån gick vi till ett proppfullt Hamleys och därifrån gick vi till oxford street och john lewis och disney-butiken. Sen tog vi tunnelbanan hem till rummet där vi chillade och tog det lite lugnt. Vilade fötterna. Sen blev vi hungriga och tog oss till leicester square för en bit mat och lite rött. Och nu är vi helt utslagna allihop. En dag utan Amanda och måste säga att jag saknat henne.

Imorgon ska vi på julmarknad i Hampstead (hoppas Amanda följer med!). Och sen försöka med att shoppa lite i Covent Garden. Då ska jag äääntligen köpa mina Dr. Martens!

Ska bli supermys. Ser verkligen framemot det. Vad jag inte ser framemot är att det är sista dagen på helgen och dags att säga hej då till min älskadeälskade syster. Har verkligen varit supermysigt att ha henne här. Och Sofie såklart!

Sovgott!

Under dagen har jag bara legat i sängen. Och så jobbat som vanligt. Sen va det meningen att jag skulle möta upp min syster Annamia och hennes väninna Sofie kl 18 vid tåget i West Hampstead. Men deras flyg är två timmar för sent. Så bestämmer att de ska ringa när de är på flygplatsen och sätter sig på tåget. Och visst ringer de när de är på flygplatsen alltid. Men frågar Mig vart de ska. Istället för att följa skyltningen eller fråga någon där. Redan då tänker jag att det kommer ju aldrig gå...
Så rätt jag hade. För er som inte vet så är St Albans hållplatsen efter West Hampstead. Jag står och väntar och in kommer det ett tåg. Tror ni någon Annamia eller Sofie hoppar av? Nej. Istället får jag ett sms en bra stund senare "Är i St Albans nu. Är det långt kvar?".
Och där stod jag genomfrusen, hungrig och ensam. Tur att man har en Amanda som alltid ställer upp. Hon kom och mötte upp mig och väntade på mina gäster.
När de väl (äntligen!!) kom så stack vi till deras b&b, som va helt ok faktiskt. Jag fick en bamsepåse med lösgodis! (ÄR JAG ÖVERLYCKLIG ELLER!!?). Sen tog vi första bästa resturang och satte oss och delade en flaska rött, käkade gott och planerade lite. Imorgon ska vi ta turistdelarna och shopping (tror inte på det sistnämda, det lär vi inte hinna). Förhoppningsvis så ska vi på musikal på kvällen! Hoppashoppas, har ju fortfarande inte gått på nån - förjävligt!
På söndag ska vi möta upp Amanda och så ska vi på julmarknad i Hampstead.

Nu ska jag ladda batterierna och sova lite.
Puss på'rej! Sov gott :)

Detta inlägget fasar jag inför att skriva för det är så svårt och flummigt att förklara. Det finns ju massa olika typer av kärlek. Kärlek till musik, en person, familj, ett ting, hobby osv. I stora drag skulle man kunna säga att kärlek är någon eller något som får dig lycklig. Men det är ju också dumt att säga för det finns olycklig kärlek och man kan älska nått/någon som inte är bra för en.
Så skulle man kunna säga att kärlek är en slags dragning till någotning/någon?

Det jag känner kärlek till är alla mina fina vänner, pojkvän, familj, musik, hundar osv...

Än så länge har jag inte ätit nått idag men igår åt jag bara frukt till frukost, eftersom min hals gjorde så ont kunde jag liskom inte svälja..
Till middag åt jag köttbullar, pasta och morötter med pojken. Vilket givande inlägg!

Jag tror jag uppdaterar det föregående inlägget istället, för pappa kom med lite mer fakta som jag inte visste om. Faktum var att huset köptes redan 1989 - De skrev kontrakt redan tre månader efter att de träffats! Pappa postade ett kärleksbrev till mamma dagen efter att de träffats. Efter det flöt det bara på. Så det var kärlek från första ögonkastet! De säger att de fick hjälp på traven av en hund, jag vet inte riktigt vad som menas. Men jag förstår ju att de aldrig vill släppa hundarna ifrån sig. Vi som inte skulle ha fler hundar efter Tessan. Det bara flöt på?
Idag firar de iaf 20 år som gifta, och jag är så glad för deras skull!


Idag är det en månad till julafton!! :D

Min pappa heter Rolf och min mamma heter Mija. Pappa har rötter i Örebro och mamma i Nybro. De träffades 1989 på en fest deras gemensamma vän hade anordnat. Vet inte om det var kärlek vid första ögonkastet eller hur det gick till. Men det gick iaf snabbt! Året efter köpte de hus (i ljungby), skaffade barn (mig!) och gifte sig. Denna veckan firar de 20 år som gifta.

Mina föräldrar har alltid varit väldigt öppna. Jag har sett de bråka, men jag har också sett de varit väldigt kärvänliga mot varandra. Jag har alltså sett hur det är i ett riktigt förhållande, vilket jag tror är väldigt viktigt för mig och min egna relation. Både mamma och pappa har alltid funnits där för mig och stöttat mig mig i alla lägen. Det är de om har skapat mig och format mig till den jag är idag. Jag hoppas att de är lika stolta äver mig, som jag är över att vara just deras dotter. Jag älskar er, mamma och pappa!